Om 10 dagar, är det lördag och 6e augusti, vilket betyder att du kommer
lämna mig och oss. Jag kan inte riktigt förstå att det faktiskt nu efter många
år är dax, jag kommer inte förstå det förrens du faktiskt är borta. Jag mår
dåligt bara jag tänker på de, jag menar du har alltid vart där för mig när jag
har behövt de, under dom senaste åren har du och jag gjort helt sjukt mycket
saker ihop och jag vet att jag kan lita på dig till 100 % och prata med dig om
vad som helst. Det jag kommer sakna mest är att bara kunna ringa till dig och
säga någon helt menlös sak eller va sjukt sur och du får mig på bra humör på
10 sekunder, man kan inte vara arg eller ledsen omkring dig, det ser ditt skratt
till. Jag kommer sakna våra kvällspromenader och innerst inne vet jag att du
kommer sakna att få höra mina om egentligen rätt menlösa problem eller om
mina killar, haha. När du flyttade hit trodde du jag var en dude ( dock inte så
svårt att förstår när man i dagsläget kommer igenom bilderna ) men ändå, nu en
väldigt massa år senare, håller vi fortfarande ihop. Jag är din lilla extra mamma,
menar vem ska nu vara din kalender, blir jobbigt att ringa och försöka väcka dig
när du är så långt borta eller hålla reda på alla saker du ska göra och speciellt
när det skall vara klart. Jag vet att du kommer tillbaka någongång men ångesten
att veta att jag inte kommer kunna prata med dig närsom, umgås med dig, få en
kram, festa med dig, gråta med dig eller skratta med dig gör så himla ont i mig!
Även om vi har haft våra fighter, hoppas jag att du vet att jag alltid finns här för
dig när du som mest eller minst behöver mig . . .
I am here with you even if we're far apart, I'm gonna miss you .
♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar