torsdag

11-11-10



BLÅÖGD .

Jag förstår inte vad jag håller på med längre, jag brukar inte vara
såhär, jag vet hur det brukar sluta och därför har jag valt att vara
som jag är, för vill inte, vill verkligen inte gå igenom det igen. Men
nu står jag här, inte alls på samma sätt men det gör fortfarande lika
ont. Förstår inte hur du lyckades, men du gjorde de, försöker få
dig att förstå, men det är så jävla svårt, när man är rent av blind. 
Du uppträder ena sekunden på ett sätt och innan man ens hinner
blinka är de något annat som gäller, då förstår man, back off. Sen
kommer smygande kommentarer, blickar, ord, det räcker, för att
det lilla lilla hoppet skall komma tillbaka. Du visste hur det låg till
och jag med, men jag hoppades, jag trodde du såg det från my
point of view, but I guess I was wrong. Hört så mycket, inte
velat tro, men nu är de min tur och nu förstår jag att jag skulle ha
lyssnat på allt förutom den lilla rösten i mitt huvud som sa tvärtemot.

Det är dock lätt att vända allt emot någon annan, jag är inte felfri, 
men jag spelar inte fult, inte på det här sättet. Vet att jag skulle ha
haft agerat tidigare, men jag förstod nog aldrig riktigt vad jag hade
framför mig. Du säger en sak, men du spelar/agerar på ett annat, 
förvirrad är det minsta jag är just nu, jag är rent av förstörd i 
huvudet, mer KAOS än vanligt.  Ju mindre man bryr sig, 
ju lyckligare blir man. Lätt för dig att säga .

You never know
how strong you are 
until being strong is the
only choice you have

Inga kommentarer: